Jag försöker alltid lyssna på vad min magkänsla säger.
Ibland är den tydlig och säger precis vad jag skall göra. Men ibland är den väldigt tystlåten och då kan det ta ett tag innan den vågar prata högre. Och ibland väljer mitt omedvetna att inte lyssna.
Men i slutändan blir det alltid bäst om man lyssnar på magkänslan. Den är som ett slags inre kompass, den säger vilket håll jag skall gå åt, vad som är rätt för just mig.

Idag har jag följt min magkänsla och tagit hand om mig själv. Jag har skapat en paus som jag egentligen inte har tid med. Men nu när jag har skapat den skall jag definitivt ta vara på studen till fullo.

Så med chokladen i högsta hugg trycker jag på playknappen och låter ännu ett avsnitt av "brothers and sisters" rulla på.