Jag håller på att läsa "The Secret" just nu. I boken står det om kraften våra tankar och universum besitter. Det jag medvetet eller omedvetet tänker på ger universum mig mer utav. Så tänker jag på hur dåligt jag mår och hela min existens genomsyrar att jag mår dåligt, då kommer universum att ge mig mer utav det. Men tänker jag positivt uppskattar det jag har omkring mig, ger universum mig ännu mer av det.
Detta tokar jag som att det är viktigt att ha bilder framför sig som man vill ha. Man skall inte springa efter dem och bli besatt, men man skall ha tankarna och bilderna i bakhuvudet och vara säker på att en dag kommer det att bli så här.
En bild som jag har haft i mina tankar i många år, och som jag verkligen vill, tror och hoppas kommer att inträffa, är följande:

Det är solnedgång, himlen är vacker på ett sådant där orange/rosa sätt. Jag sitter i min gungstol och ser ut över sjön som ligger framför mig, det är alldeles vindstilla och vattenytan glittrar i solnedgångens ljus. Jag har det varmt och skönt eftersom jag sitter i vår glasveranda. I mitt knä har jag vår nyfödda dotter och som ligger och ammar glatt. Långsamt gungar jag stolen fram och tillbaka, fram och tillbaka medan jag hör fåglarna kvittra i bakgrunden. Jag är lycklig och känner ett stort lugn inombords. Min man står i köket och lagar mat, jag kan känna den underbara doften komma närmare.